I lördags eftermiddag kunde inte denna svensken hålla sej längre så jag ringde till Stina och Kjell och frågade om de skulle vara hemma. Stina VAR inte hemma men jag bestämde med Kjell att jag kom till eftermiddagskaffet. Så vid halv tre anlände jag, blev utskälld INNAN den lille pågen såg att det var jag. Han blev så glad att han höll på att krypa ur skinnet i ca 1-2 minuter sen började han titta efter Stina i fönstret (hon var ännu ej hemkommen). Lekte ett tag med honom, gömde hans ylleboll som han hämtade i sin leksakslåda, den han klart och tydligt visade var han hade i sitt nya hem. Vi gömde bollen ett par ggr och sedan satte jag och Kjell oss och drack kaffe. Då la sej Zacko, alldeles avkopplad och vilade. Stina kom hem lite senare och då blev han väldigt glad. Innan jag åkte hem så gick Stina, Zacko och jag en runda.
Han har det SÅ bra min lille påg, kunde inte blivit bättre, t o m fungerar ganska så bra med katten. Vem vet....de blir kanske polare?!
2 kommentarer:
Kul att läsa, hoppas du hälsade Zacko från lill matte malin? :)
Skojjigt och hälsa på när man blir sådär välkomnad :) (förutom utskällningen)
Lever hunden och katten ihop brukar dom till slut bli vänner :)
Gordon älskar våran katt!
Skicka en kommentar