Rymning

Här är den lille busen som dagens blogg mest handlar om:

Ja, allt är inte helt enkelt att få hem vår lille påg från Danmark när hans syster sätter igång att löpa 5 dagar efter hemkomsten. Men vem har sagt att saker och ting skall vara enkla?!

Vi har gjort en hel del sedan jag skrev sist. Badat mer i havet, varit i skogen, tränat på klubben, träffat mycket folk och allt har gått bra. Alla tycker han är en underbar liten kille. Men ju längre Teklas löp har gått ju mer intressant har hon ju givetvis blivit. Jag började jobba igen i måndags och då var hundarna hemma hos Sten och det gick bra, så även tisdagen. I onsdags följde han med mej på jobbet, var en stund hos Malin i lägenheten. På kvällen var Csäkö ganska så pipig, pratade med Siv, min träningskompis Mickes fru. Jag tar honom gärna på torsdagen skall ändå till Svalöv i ett ärende. Så idag tog jag med honom på jobbet igen och vid halv tio så kom Siv. När de skulle gå så gick han snällt med utan protester Skönt tyckte jag. Här kommer Sivs egen berättelse hur dagen har varit, en riktig rysare, eller nu i efterhand så ser vi det som en solskens historia:

”Lugnt” att passa Csäkö?
Idag den 12 juni skulle jag med glädje passa Lena och Sten hund Csäkö. Jag såg framemot att få en hund till, vi har Ixa sen innan, om så bara för några timmar. Jag hämtade Csäkö hos Lena på hennes arbetsplats. Det gick jättebra. Csäkö följde med mig utan några bekymmer. Likadant vid bilen. Hoppade rakt in i Ixas bur som ingenting. Det här gick ju mycket bättre än vad jag hade trott. Vad jag inte visste då var att detta var lugnet före tornadon kom senare. Csäkö satt fint och tyst i bilen hem. Hemma var det inga problem att få på honom kopplet i bilen och sedan hoppa ut. Vi gick bort och hälsade på vår granne Tore. Csäkö gick fram och luktade, hoppade lite men var därefter nöjd. Jag , Tore, Csäkö och Ixa gick en runda så hundarna träffades på neutral mark och de fick även en chans att göra sina behov. Efter rundan gick runt med Csäkö i koppel i huset så att han fick lukta över området. Sedan var det trädgårdens tur, men här tog jag bort kopplet. De kommer ju ingen vart tänkte jag. Ett råd till er: Tänk inte så!!! Jag gick in i köket för att lägga kopplet och gick sedan lugnt ut i trädgården igen. Ixa var där, men var var Csäkö? I vår häck finns det ett litet hål där häcken inte riktigt växt igen. Här har antagligen Csäkö hittat sin flyktväg. Kan jag ha missat att Csäkö gått in? I trädgården var han i alla fall inte. En snabb runda här inne, men ingen Csäkö. Var är han? Ut på gatan och ropade och kallade, försökte låta glad medan jag kände paniken växa. In och ut i grannarnas trädgårdar. Sprang hem och hämtade kopplet, Ixa och låste huset. Samma runda igen i grannarnas trädgårdar. Var är han? Andfådd och med gråten i halsen sprang/gick jag runt och kallade på honom. Jag var tvungen att ringa till Mikael och fråga om Lena kallade på Csäkö på något speciellt vis men det gjorde hon inte. Spring runt och leta, sa Mikael, Precis som att jag inte gjorde det…….Hittar du inte honom får du ringa Lena, sa Mikael. Ringa Lena? Aldrig i livet att jag ringer henne nu. Vidare ut på cykelbanan och sedan ut på stora vägen till Häljarp. Då stannar en bil och frågar om jag letar efter en hund, för isåfall hade han sett en hund springa mot Munkebäck. Skönt tänkte jag, då har jag snart fångat in honom igen. Kom på att om jag gick så skulle Csäkö hunnit ännu längre innan jag var framme så det var språngmarsch hem och in i bilen med både mig och Ixa. Körde sakta mot Munkebäck och tittade långt ut på åkrarna, men ännu ingen Csäkö. Ska jag ringa Lena? Nä, hon förlåter mig aldrig var mina tankar medan tårarna rann på kinderna. Ringde Mikael igen som då erbjöd sig att köra från jobbet och hjälpa mig leta. Vi träffade varandra på vägen mellan Asmundtorp och Häljarp. Ingen Csäkö där heller. Var är han? Hur långt har han hunnit? Okej, jag skulle kolla i Munkebäck och Mikael tog några småvägar. När jag kör i utkanten av Munkebäck får jag långt bort syn på något litet svart i hästhagarna. Kan det vara Csäkö? Hoppas, hoppas, hoppas. Ja där var han. Där stod tre barn och en mamma och försökte locka ut Csäkö från hagen, men hästen var mycket roligare. Jag fick då ta mig in i hagen. Jag tycker inte om hästar, men just då var hästen mitt minsta bekymmer. Elstaketet lyckades jag passera utan några stötar. Nu var det bara att hämta Csäkö eller? Ända fram till mig ville han inte komma. När jag närmade mig honom sprang åt motsatt håll och in till gårdshuset. Mikael tog andra hållet för att möta Csäkö den vägen. Vår vän Pia kom cyklande och hade dansk salami med sig för att kunna locka till sig Csäkö. Det var visst hennes son som också var där. Pia lyckades och lämnade över Csäkö till Mikael. Skönt, vilken lättnad att vi nu hade Csäkö i säkerhet igen. Kopplet kom på utan några problem och Mikael lekte med Csäkö. Csäkö var tveksam när han skulle hoppa in i bilen, men in kom han. Jag körde hem och Mikael återvände till arbetet. Skönt att det slutade bra. Jag hade nog aldrig förlåtit mig själv om det hade hänt honom något. Hemma igen, nu ska vi ut ur bilen och så duktig som han var innan blir det väl inga bekymmer. Jovisst, Csäkö vill ut, men jag sätter handen för och säger ”stanna”. Men när jag tar upp bagageluckan och mister ögonkontakten med Csäkö passar han på att hoppa ur bilen. Fram med godiset igen och la ut det på marken i förhoppning att Csäkö skulle följa efter. Det fungerade, men jag var inte snabb nog att få tag på honom och sedan var det kört. Inte ville Csäkö till mig inte. Utan att verka bry sig vänder Csäkö rumpan till och går sin väg på nya upptäcksfärder. Inte en gång till, va fan. Ja det var ju bara att följa efter samtidigt som jag försökte få honom nyfiken på vad jag gjorde. Ut på cykelbanan. Skönt jag kan se honom framför mig. Plötsligt var han borta igen. Nu hade han hittat något intressant i någons trädgård, men när jag kom dit var inte Csäkö där. Då återstod bara vägen. Än en gång fick jag ringa till Mikael som fick vända om och komma hem och hjälpa mig leta. Jag kallade och ropade och hade mig. Ett skall, det kan nog vara Csäkö, jag stannade och kallade och försökte uppfatta varifrån skallet kom. Då kom det ut ett äldre par och frågade om jag letade efter en hund för i såfall hade den sprungit förbi deras hus och skallet jag hört kom från deras hund. Skit också. Jag och Mikael körde runt i vars en bil och letade. Mikael fick syn på honom vid affären, men som sagt så är vi inte lika snabba och vi kan inte parkera hur som helst. Men Csäkö var borta igen. En bilist hade sett honom på åkern ut mot Munkebäck. Jag kollar hästhagen igen, sa jag och körde iväg. Ingen Csäkö i hästhagen. Var är han? Han kan ju vara precis var som helst. Vad ska Lena säga när jag berättar att han rymt inte bara en gång utan två gånger. Vi får nog aldrig mer passa någon av deras hundar. Mikael ringde och berättade att Csäkö var i byn ungefär vid vårt hus. Vände bilen och körde tillbaka. Passerar Mikaels bil men ser inte Mikael. Tänkte att jag får vända och se om jag hittar Mikael. Då möter jag Csäkö på vägen. Ut ur bilen illa kvickt, tillsammans med koppel, leksak och godis. När han ser mig fortsätter han gå mot mig och jag sätter mig ner och kallar på honom. Vid gångstigen till vårt hus stannar han och tvekar. Nej, inte in där, kom till mig istället, snälla Csäkö. Men min lilla önskan slog inte in utan naturligtvis gick Csäkö in på gångstigen. Då dyker Mikael upp vid vårt hus och vi försöker stänga in Csäkö, men än en gång är han snabbare än mig, så nu är han på väg mot vägen igen. Helvete också. Men när jag vänder mig om så står Lillemor och hennes son och blockerar vägen för Csäkö. Man ser hur osäker lilla genomvåta Csäkö är. Mikael får tag på honom och sätter på koppel och går hem med honom. Skönt att vi hittade honom igen. Nu har jag varit och letat hund i minst en timme. Väl hemma tänker jag på hur blöt jag blivit av regnet, så av med kläderna. Mikael torkar Csäkö. Mikael stannar hemma en stund innan han kör tillbaka till arbetet. Jag ser att Csäkö inte känner sig hemma så det blir lite lek och godis. Efter ett tag ringer Malin, Lenas dotter, och talar om att hon kommer och hämtar Csäkö. Jag måste ringa till Lena och berätta vad som hänt, så får jag ta smällen att hon blir arg på mig. Jag vill inte att hon får höra av Malin. Vet ni vad underbara Lena svarar mig? Glatt säger hon att det är sånt som händer och att han kunde rymt även om hon var med. Jag mår genast bättre. Lena frågar också om jag inte kan skriva om händelsen så hon kan ha den på sin blogg. Visst, kan jag det. Malin kommer och med sig har hon en jättefin ängel och en liten blombukett med ett kort där hon skrivit att man inte kan må bra alla dagar. Jag hade precis gråtit när Malin ringde så detta hade Malin köpt till mig. Vilken underbar mor och dotter, bättre vänner är svårt att hitta!

Nu på kvällen när jag skriver detta kan jag skratt lite åt Csäkös rymningar och samtidigt får jag en liten tår i ögat när jag tänker på Malins omtänksamhet. Jag har definitivt lärt mig att man aldrig vet vilka händelser man råkar ut för under dagen.

Stackars, stackars Siv men sån tur att allt slutade lyckligt! Du Siv, jag säger detsamma: bättre vänner får man leta efter, alltid villiga att ställa upp! Kan berätta att den lille busen säkert sover sött vid Malins säng nu. Som Siv skrev så hämtade Malin honom och jag, Malin, Fi, Tjipp och Csäkö körde till Löberöd där Markus som är nere från Stockholm redan befann sej. Vi åt mormors goda middag och sen kom Markus med ett trevligt förslag: vi kör till Rövarekulan och promenerar. Sagt och gjort, in med hundar o oss människor i bilen. Vi gick en runda, Markus gömde sej för hundarna och de fick leta upp honom. Härligt! Sen blev det kaffe hos mormor o morfar, sedan bar det hemåt. Csäkö och Fi följde med Malin och Markus till Svalöv, och om han inte rymt fler gånger så ligger han säkert och sover, väldigt trött efter dagens upplevelser!

Goa mormor Elsa & goa lilla Malin

Avslutades med ett "bad" i ån!

Markus försöker fostra hundar!

Jag hittade honom säger Fi!