Detta sätet kände jag igen!
Malin Skriver:
Igår hade jag ledig och Mor valde att lämna Tekla i mina händer.
Det skulle aldrig jag ha gjort Mor.
Jag tog min gammla golf och körde in till teckomatorp.
Tekla skriker hela vägen så att mina öron hoppar av.
För vem vill sitta i en bur i en gammal golf och lyssna till min musik?
Vi hoppar på tåget som beger oss till HBG.
Som vanligt blir kontrollanten överlycklig att se en hund, och när det är en valp, ja då jublar dom högljut.
Väl i HBG möter vi upp min gymnasie kompis Marcus, han står och väntar på oss ovanför rulltrappan och skriker av lycka när han ser oss, alla runt omkring tittar lite förskräckt.
Han gullar med Tekla, vaggar henne fram och tillbaka och pratar med henne på bebis språk "-Nuttetuttan, lilla söta söta vovven då, sååååå hiiiimmlaa sööööteeer!!", som ni nu börjat ana så är Marcus homosexuell.
Marcus förklarar att vi ska gå till ett fik där han självklart är stammis och där vi säkerligen kan ta med oss Tekla in.
Väl på fiket blir vi inbjudna, Marcus tjattrar på med ägarna som en annan kakadua och jag och Tekla tar plats i en soffa där hon somnar bums.
Efter fiket tar vi en tur till parken för att få några fina bilder på valpen, många tanter stannar för att klappa Tekla men hon morrar högljut och vill inte ha med dem att göra och vissa av dom måste man nästan skälla på själv för att dom ska gå och låta oss vara ifred.
På flugna och jobbiga är dom, inte konstigt hon blir rädd för dom.
Att få bra bilder på en valp som har så mycket bus i sig är inte det lättaste, vi kämpar både jag och Marcus, han har fördel med sin gigantiska nya Nicon kamera som tar ett antal bilder i sekunden.
Vi turas om att få henne att sitta och eller stå still. HA! säger Tekla som kutar som en blixt runt bland löven och endast lämnar ett sudd efter sig i kameralinsen.
Av 92 bilder blev endast 13 bilder bra.
När vi var frusna och kände det var dags att bege oss var Tekla trött och fick åka lift i min handväska där hon trivdes lite förbra för att vara Mudi, hon ville inte hoppa hur.
När vi kom till knutpunkten hade vi nästan 50 minuter på oss innan mitt tåg skulle gå, så vi valde att kämpa för att få lite fler bilder.
Till slut var det dags att lämna Marcus, han grät nästan och vägrade släppa Tekla(som envisats med att hålla henne större delen av vistelsen), han tyckte hon var en bra "hunk magnet" och ville behålla henne för sig själv.
Väl loss ur Marcus grepp satte vi oss på tåget och begav oss hemåt
/Over and out -m a l i n- Tha Dotter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar