Verklighet

Ibland ångrar jag att jag gjorde detta. Denna ständiga oro, varför piper de, varför hässjar Iris så m m och nu har oron fått "vatten på kvarnen". Vi har en valp mindre. Den stora grå hanen är i hundhimlen!
Tar det från början: fredagsmorgonen börja som vanligt. Sten gick en runda med Iris, jag vägde valparna och alla har gått upp bra. Klockan åtta ringde jag veterinären för att höra om tikarnas bak sporrar. Kom klockan två så fixar vi det sa Erik. På förmiddagen så plocka vi undan lite, dammsög och satt i valplådan och titta på valparna och njöt. Klockan var väl ca 11 då jag pratade med Henny i telefon. Iris gnällde och ville gå ut. Jag kallade på henne och tog med henne ut. När hon går ut sitter ibland en valp fast i spenen, detta kollade jag inte nu. Under tiden som jag var i trädgården så var Sten inne och kollade valparna för de pep, men det var inget konstigt. Jag släppte in Iris, men stannade kvar ute hos Fi, varpå Sten kommer utspringande med den stora hanen som blöder från munnen. Här blev kaos, in till Iris med den, hon slicka den, jag massera, men den var alldeles slapp i kroppen, ringde Maria, frågade hysteriskt vad gör jag? Inom mej förstod jag redan att han inte skulle gå att rädda. Vi kom fram till att jag fortsatte att klappa, gnugga honom, han låg på mitt bröst med svaga andningar (tror jag att det var) Maria sa att han nog redan var död då. Vad hände då??? Sjuk, trampad på, Iris legat på honom? Vi har bestämt oss för att inte fortsätta spekulera, det är jobbigt nog som det är och han är i hundhimlen nu!
MEN vi får inte glömma att det finns 5 kvar!
Nu fortsätter oron. Strax efter detta hänt skulle jag ta de två töserna med till veterinären. Stackars Iris, det gick bra hos Erik, han kom ut i bilen och fixa det, skönt med tanke på infektionsrisken. Hem igen så fort jag kunde. Iris hade varit orolig, men det är ju inte så konstigt, med tanke på vad hon gått igenom. Men sedan blev det ganska så lugnt i lägret.
Nu kom tröttheten, ledsamheten, orkade inte skriva här på bloggen. Pratade med Maria igen om allt som hänt. Marias ord: ta nu det lugnt, försök att glömma och inte anklaga er själv, det har hänt men där är faktiskt 5 kvar.
På kvällen var Malin och Tjipp här. De kom utan att veta och blev förstås också ledsna. Iris passade på att "trycka till" Fi och Tjipp mitt i allt. Men som tur är så hände inget!
Gick och la mej vid 24.00. Iris orolig. Ute med henne igen vid ett-tiden. Hässjar är orolig, piper. Sätter mej hos henne en stund. Lugnar sej. Lägger mej på madrassen igen och somnar en liten stund tills hon piper igen. Ut på tomten, kissar in i igen. Lägger sej hos valparna men är orolig! Klockan är nog 3 och jag börjar titta på olika tecken på Iris. Kalkbrist??? Vet att det kan förekomma och vet också att det är ett ganska akut tillstånd. Kollar hennes feber. 38,8 så det är väl ganska så okej, hon har inte riktigt kommit ner i sin vanliga temp ännu. Sten vaknar också och försöker lugna mej. Vi kallar på Iris och jag tycker hon vinglar till, men säger till mej själv att nu är du nu hysterisk. Hon lugnar sej igen, men vill inte riktigt lägga sej till ro.
Så håller vi på från och till hela natten. Men fram på morgonkvisten så är det bättre, Sten går ut med henne vid 8 tiden och jag väger valpar och konstaterar att all har de gått upp mer än 100 gr sen de föddes så dem går det ingen nöd på.
Nu när jag skriver detta (började i fm) och nu är klockan13.05 och då har jag både pratat med Kitty både länge och väl (tack än en gång du är en pärla) hon har lugnat mej betydligt, skall bara kolla Iris temp också, och nu är det också gjort OCH den är normal! Efter Kitty så ringde veterinären Erik (han ser när jag ringt) han lugnade mej också, men vi skall så klart ha koll på henne så det inte blir kalkbrist.
Nu skall jag gå in i valplådan igen, börja försiktigt att klippa de små klorna, mysa med Iris. Det är bara hon och jag hemma.
Uppdatering av kort på var och en kommer ikväll. Malin har fotat dem nu på fm. Ut och slut för denna gången!